Är det verkligen Wikileaks som läcker?

En stor mängd dokument från den amerikanska utrikesförvaltningen har publicerats av Wikileaks. Det officiella USA har gått i taket. Dagens Nyheter kommenterar. Carl Bildt uttalade sig i gårdagens Aktuellt med andemeningen att offentliggörandet av rapporterna försvårar traditionell diplomati då ingen längre vågar föra informella samtal med någon av rädsla för att nästa dag läsa om samtalet på nätet.

Och visst är det så. Traditionell diplomati som ett verktyg för internationellt samarbete och dialog kan naturligtvis inte fungera om allt som sonderas och diskuteras i olika mer eller mindre informella eller ”tysta” kanaler omedelbart är förstasidesstoff nästa dag.

Men, och här är min utkantsfundering: Tiden för ”traditionell diplomati” är kanske helt enkelt över? Rika rum, handfasta handslag, beslöjade blickar, tyst tal, goda groggar, namnkunniga namn, indikativa insikter, försiktiga försoningar, gemensamma grannar osv – den världen kanske blir våldsamt och brutalt frånsprungen och överkörd när nya värderingar, eller brist på värderingar, likt en tsunami väller in över det gamla landskapet.

Den gamla tidens diplomati bygger bl a på det dubbla budskapets princip; t ex att det är helt enligt reglerna att protestera offentligt (”kraftfullt fördöma”…) medan man i realiteten tyst accepterar ett visst skeende. Eller att offentligt visa respekt för en nations ledare men mellan skål och vägg kalla honom för en fjant. Så länge alla parter accepterar dessa spelregler behöver ingen egentligen lida så mycket av det tvetydiga agerandet. Det ligger snarare en form av bisarr pragmatism i att acceptera spelreglerna.

Men plötsligt kliver en aktör som fullständigt struntar i spelreglerna in på arenan, och publicerar all digitalt lagrad information rätt ut på nätet! Den pragmatiska acceptansen av de dubbla budskapen totalhavererar som umgängesprincip, och framstår snarast som rent hyckleri eller brist på civilkurage och egen hållning.

Vi har sett detta många gånger förut, men på andra arenor. Stenbeck blåste förbi det gamla reklamförbudet i TV genom att sända från utlandet, lågprisbolagen inom flygbranschen utnyttjar stelheten i de nationella flygbolagens organisationer, internet tar ingen hänsyn till upphovsrättsliga lagar och regler inom musikbranschen. I alla dessa fall har representanter för de förbisprungna med all rätt hänvisat till lagar, regler, moral, värderingar etc i försök att fördöma, komma åt och vrida klockan tillbaka till den tiden då de fortfarande satt bakom ratten.

Men det är för sent. Vem som har den moraliska eller legala rätten på sin sida är intressant enbart för dem som vill tycka något för sakens egen skull. De pragmatiska – och dit räknar jag diplomatkåren - har att snabbt som sjutton förhålla sig till den nya verkligheten och inte slösa energi på att värdera den. Utgå ifrån att allting som sägs, görs och skrivs hamnar på Wikileaks, YouTube och Facebook och börja agera utifrån det nya landskapet detta medför.

En intressant konsekvens och utmaning för våra ledare är onekligen att det blir allt svårare att upprätthålla dubbla agendor eller att inte leva som man lär…

/Utkanten