När det brister i knoppen!

I dagens DN beskrivs med utmärkt tydlighet vilka obehagliga strömningar som de facto genomsyrar Sverigedemokraterna. Ledaren avslutas med meningen ”Filmen från fyllebråket är ett porträtt av Sverigedemokraternas rätta ansikte”, vilket mycket väl sammanfattar det som är så oerhört viktigt att vi aldrig glömmer bort. Åkesson jobbar ju stenhårt på att städa bort icke rumsrena beteenden, men partikamraternas ageranden visar med all önskvärd tydlighet att dynga alltid kommer att lukta dynga, hur mycket parfym man än skvätter i rummet. Förhoppningen är att ett ytligt mediesamhälle och en skicklig kommunikation ändå aldrig lyckas skvätta så mycket parfym att dynglukten helt försvinner.

Nyckeln till att dynglukten fortsätter att vara påtaglig är naturligtvis transparens! Hur Expressen fick tag på Kent Ekeroths (SDs rättspolitiske talesperson, sic) film vet jag inte, att de fick tag på den var däremot viktigt. Vetskapen om att allmänheten en dag kommer att få reda på fakta i målet borde naturligtvis lett till att Ekeroth raderat filmen blixtsnabbt, men kanske behöll han filmen just för att allmänheten en dag skulle få reda på fakta…? I den potentiellt hotfulla omvärld som en (SD-)politiker lever i finns det kanske ett rationellt behov av att ha hållhakar även på sina närmaste kamrater? Hur som helst, filmen sparades och sipprade så småningom ut till allmänheten. Det är sannolikt ännu mer på gång.

Det har ju i Sverige funnits en lång och ganska besynnerlig diskussion huruvida de mer etablerade partierna ens skall nedlåta sig till att behandla SD som en likvärdig partner. De två huvudstrategierna har varit att antingen tiga ihjäl SD eller att med intellektuella faktabaserade argument överbevisa SDs väljare om hur fel de har. Ingenting har givetvis fungerat.

Min Utkantsfundering är om inte en enda privat amatörmobilfilm och en kvällstidning har gjort detta jobb oerhört mycket effektivare. De människor som väljer SD för att de är genuint bekymrade för de utmaningar en ändrad befolkningsstruktur innebär, och som inte hittar svaren hos de mer etablerade partierna, har nog idag betydligt svårare att vara i samma rum som SD-grobianerna Almqvist, Ekeroth och Westling. Dynglukten sätter sig ju fast även på omgivningen…

/Utkanten