Oj, oj, oj! Läste i dagens DN med stigande blandning av förvåning och sorgmod hur kampen om partiledarposten inom socialdemokraterna går vidare (”Slutspurt i slaget om S”). Distrikten har nu lämnat sina kandidatförslag, och nästa steg är att valberedningen skall vaska fram ett guldkorn. Trodde jag…
Läs och begrunda vad artikelförfattarna skriver: ”Valberedningen skall i första steget ta fram ett förslag till partiledare. Men sannolikt kommer ett större maktpussel att läggas. Inom S finns en klassisk konflikt mellan vänster och höger, men också flera geografiska grupperingar. De falanger som inte får sin favoritkandidat som partiledare måste få något i utbyte, exempelvis platser i partiets verkställande utskott (VU). Flera distriktsordförande bekräftar att man redan diskuterar andra tunga poster utöver partiledarjobbet.”
Fantastiskt, eller hur! Titanic har gått på ett isberg och läcker som ett såll. Passagerarna gör strömhopp överbord, såväl åt styrbord som babord, och en och annan lägre rankad besättningsman följer efter. Och vad gör de högsta befälen? Jo, de sitter i värmen i restaurangen och letar rättvisa principer för hur man inbördes skall dela på återstoden av barskåpet…!
Är inte besättningens uppgift att lyssna på passagerarnas önskemål och behov, och att sedan tillgodose dessa behov i så hög grad som möjligt inom ramen för vad som är möjligt givet omständigheterna?
Jag vet inte hur många gånger jag hört en (socialdemokratisk) politiker förklara usla väljarresultat med påståendet att ”vi har inte nått ut med vårt budskap”. Denna rekryteringsprocess visar med all önskvärd tydlighet att det socialdemokratiska problemet är det totalt omvända – budskapet har inte nått in. Partiapparaten förefaller vara oförmögen att i själen absorbera att väljarna/medlemmarna har skickat ett mycket tydligt budskap. Damberg, Eneroth, Östros, Österberg, i min värld representerar de alla just de reflexartade beteendemönster som ledde rakt in i isberget. Tror någon på fullt allvar att någon av dessa slutkandidater skall kunna täta Titanics läckor, styra säkert till hamn och locka nya passagerare ombord för en trevlig sjöresa…?
Här kommer min utkantsfundering: Vad sägs om att i stället ge upp gamla föråldrade ambitioner om att vara det i valmanskåren dominerande partiet och helt enkelt klyva partiet i två själsligt friska delar. En del får troppa av vänsterut, flörtandes med Ohlys gastar. Den andra delen får promenera högerut med oblyga blickar mot Maud och språkrör…
/Utkanten
