"Till Sverige och svenska folket"

”Till Sverige och svenska folket. Med anledning av den svenska tystnaden kring Lars Vilks målningar och de svenska soldaterna i Afghanistan – nu ska era barn, döttrar och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dör. Våra aktioner ska tala för sig själva. Så länge ni inte slutar ert krig mot islam”. Så lyder det ljudmeddelande som skickats till media och polis och, som det förefaller, är inspelat av samma man som dog för egen hand i centrala Stockholm i lördags.

Jag bor i Sverige, jag tillhör svenska folket – alltså är budskapet riktat till mig personligen. Slumpen kunde också ha gjort så att jag befunnit mig så nära bombmannen att jag själv dött i explosionen.

Bombmannen har ingen aning om vad jag tycker om Lars Vilks konst, vad jag tycker om den svenska reaktionen kring hans verk, eller vad jag tycker om de svenska soldaterna i Afghanistan, huruvida jag har barn, döttrar, systrar. Och i Sverige, bland det svenska folket så finns det massvis med människor som tycker illa om Lars Vilks, det finns massvis med människor som tycker bra om Lars Vilks, det finns massvis med människor som fullständigt struntar i Lars Vilks, det finns massvis med människor som överhuvudtaget inte vet vem Lars Vilks är. Ja, det finns helt enkelt massvis med människor, och alla är de unika, var och en på sitt eget lilla vis.

Summan av alla dessa olikheter har via en demokratisk process bestämt sig för att skicka soldater till Afghanistan, precis på samma vis som att summan av dessa olikheter enligt samma process bestämt sig för att låta bombmannen bosätta sig här i Sverige, bland det svenska folket, och promenera på Bryggargatan med röda ryggsäckar, och (om han överlevt) också hade tagit hand om honom, fört honom till sjukhus, tillämpat avancerad sjukvård för att läka hans kropp utan att grubbla över orsaken till att han låg på operationsbordet.

Och varför? Jo, för att denna beslutsprocess någonstans längst ner i botten bygger på de grundläggande värderingar som finns i just min sektor av planeten. Och dessa grundläggande värderingar gillar att kristna, muslimer, judar, hinduer, buddhister, punkare, hårdrockare, poeter, dansbandsmusiker, moderater, socialdemokrater, långhåriga, blonda, homosexuella, bönder, bridgeentusiaster, akademiker, sopåkare, invandrare, utvandrare, företagare, ångestneurotiker, hälsofreaks, skolbarn, idioter, IT-nördar, ateister, smålänningar, husvagnsägare osv i all oändlighet finns på samma planet som jag. Alltså det ”svenska folk” som bombmannen riktar sig till. En del av dessa grupper gillar jag, en del gillar jag inte. Men jag accepterar alla, och jag tillåter dem att vara unika. Och det är skönheten, styrkan, grundvärderingen i mitt samhälle.

Det är helt enkelt omöjligt för mig att föreställa mig en planet, eller ett ”svenskt folk” som är helt rensad från t ex husvagnsägare eller långhåriga! Eller rensad från invandrare från Finland. Eller muslimer. Vitlök. Hjulbenta. TV4-anställda. Motionärer. Hundägare. Hyresgäster. Caféägare. Osv.

Historien visar med förskräckande tydlighet att inte ens de mest genomtänkta och industriellt utformade försöken att rensa bort olikheter har lyckats. Däremot har alla dessa försök skapat osannolikt mycket lidande och död. De har alla varit sluttande plan på omänsklighetens bana.

Ingenting av detta har med religion, inflytande, ekonomiskt välstånd eller annat att göra – de är enbart konsekvenser. Det har att göra med din grundläggande människosyn. Och konflikten ligger inte mellan väst eller öst, mellan kristna eller muslimer, mellan rik eller fattig. Konflikten finns i din förmåga att acceptera att din granne är annorlunda, tycker annorlunda, gör annorlunda än du själv. I förmågan att föreställa sig en planet befolkad av olikheter. Och i din grannes förmåga att göra sammaledes.

Och om din granne spränger sig och sina grannar i luften då visar han att han inte klarar av att föreställa sig och acceptera olikheter, och därför inte ser någon annan utväg än att ta sig själv av daga. För så länge det finns fler än en människa kvar på planeten kommer den alltid att bestå av olika människor, med unika egenskaper. Och en sådan planet vill jag gärna bo på.

/Utkanten

Aktningsvärda ledare – anständiga människor

Har just sett och hört Norska Nobelkommitténs ordförande Torbjörn Jaglands anförande i anslutning till utdelningen av fredspriset till Liu Xiaobo.

Starkt och djupt berörande! Talets innehåll, dess syfte, Lius roll satt i ett brett och djupt sammanhang. Mycket starkt och djupt berörande!

I Oslo visas aktning och respekt för riktiga ledare, riktiga människor som modigt, självuppoffrande och för vår skull försöker komma tillrätta med riktiga bekymmer. Känns inte socialdemokraternas interna käbbel och piruetter om vem som ska leda väldigt fjuttig? Hur oändligt avlägset är inte utgångspunkterna bakom fredspriset från Jimmie Åkessons patetiska folkdräktsshow i riksdagen?

Denna tid på året, då Nobelpris delas ut i en mängd olika discipliner, är jag djupt stolt och berörd över vår mänskliga ras oerhörda förmåga att överkomma svårigheter, bete oss anständigt, stötta de grundläggande värderingar som skiljer oss från djuren.

Denna tid på året behövs som ljus i det mörker som befolkas av Jimmie Åkesson-typer, Malmö-antisemiter, oförsonliga fundamentalister från alla möjliga religioner, förödelsespridande fotbollshuliganer, trams-karaktärer i trams-tv, kvasi-existenser som tappat sin inre kompass som människa…

/Utkanten

Odi et amo, Wikileaks – jag kallar mig för "journalist"…

Odi et amo, jag hatar och jag älskar… Den seriösa delen av publicist-Sverige är tämligen enig och övertygad om Wikileaks såväl brist på publicistisk etik som subversiva syften. Och aldrig har väl någon individ som står misstänkt för någon form av sexbrott blivit så tydligt utpekad/uthängd som Julian Assange, trots att han inte är i närheten av att vara fälld för något brott i anslutning till sitt Sverige-besök i augusti. ”Korsfäst, korsfäst”, hörs ropen skalla.

Men – och här kommer min Utkantsundring – hur kommer det sig att efter det instinktiva och omedelbara begabbandet och kraven på korsfästning så har nu samma media dag efter dag ägnat sig åt att försöka sälja lösnummer genom att ur Wikileaks källa gräva upp den ena efter den andra eventuella ”affären”…? Har Urban Ahlin bett USA om hjälp för att ändra opinionsvindarna rörande Afghanistan i Sverige, hur mycket kände regeringen till om amerikansk övervakning av möjliga terrorister, och så vidare? Det saknas uppenbarligen inte uppslag.

Är det inte underbart ansvarslöst att först förbanna publiceringen för att i nästa sekund kasta sig över gottepåsen av ny information och spinna vidare? En smygande misstanke finns ju att en riktigt skicklig svensk journalistkår kanske själva borde ha klarat av att gräva fram underlag för journalistiska avslöjanden av klass rörande svenska förhållanden. Eller har svenska journalister kanske blivit lite lata, lite lättjefulla…?

Nu har ju Wikileaks – som inte ens i närheten har svenska förhållanden i fokus – lyckats servera den svenska pressen mängder av uppslag för yrkesjournalistik för lång tid framöver. Borde inte svensk media och svenska journalister antingen offentligt tacka Wikileaks för att de gjort det jobb som de själva inte klarat, eller åtminstone iaktta en klädsam tystnad angående Wikileaks existens?

/Utkanten